tråkigt att fira jubileum när man är lite nere. känner mig som en stalker. en läskig människa som ALDRIG KOMMER SLÄPPA TAGET. som vill veta vart du är, med vem, hur länge och när du kommer hem kan du då köpa med dig ett minimål från max utan dressing eller bostongurka men extra lök och lite bacon vid sidan av. JOBBIG alltså. så känner jag mig. lite onödigt eftersom det enligt några är motsatsen av vad jag är, men hur ska folk som inte känner mig speciellt bra veta det? förhoppningsvis vet de det nu.
hursomhelst så läser jag lillans blogg och ser ett ångestinlägg. där har hon skrivit att det går över, för det säger ellis. jag tar tillbaka. ångesten och allt det där går över. men det lär uppstå igen i annan form. det är bara att bryta ihop och komma igen som man säger.
imorgon blir en bättre dag. imorgon blir en bättre dag. imorgon blir en bättre dag.
känns redan bättre. eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar