gud vad gällivare är gällivare. ändrar sig aldrig. det är samma som alltid. det kan vara en trygghet när man är med familjen och man inte vill åka tillbaka och ta ansvar och handla själv men när man är på harrys på björnfällan uppe på dundret för att fira juldagen så kan man ibland känna att hela samhället är i en rutt och en ond cirkel. så fort jag satte ett steg på krogen kom gamla dramer och gammalt ogillande och skitsnack tillbaka. jag orkar inte med det där längre, den jag blir när jag är runt gällivareborna. (här vill jag självklart säga att det finns gällivarebor som jag tycker om och vill vara med!) jag känner bara att jag orkar inte snacka om hon och hon som är en slampa och den och den som tydligen gjort slut med den och den. det är ingen annans fel, det är jag som blir sån. ingen tar upp detta med mig, min hjärna ställer bara in sig och jag är så glad att jag i uppsala inte känner någon. behöver inte bry mig. kan koppla bort alla andra och bara dansa.
en annan sak som jag kommer på när jag sitter där är att jag behöver straight some things out innan jag kan gå vidare. vissa saker lämnar man bakom sig för år har gått (eller man väntar på att de sårade känslorna ska göra det åt en) och andra tar man tag i innan det är försent för annars kommer det ältas om och om igen. nu ska jag sova och skjutsa kela imorgon morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar