att umgås med sig själv

det är ett underskattat sällskap. att vara med sig själv en hel dag då och då är bra. den som inte kan umgås med sig själv kan inte tycka om sig själv så mycket. när jag är ensam tänker jag över saker, funderar, planerar, hittar jag mig själv. ibland blir jag trött på mig själv såklart. jag är inte alltid supersäker på mig själv eller sådär men i grund och botten älskar jag mig och det tror jag är en förutsättning för att man ska klara av att leva ett självständigt liv. jag tror att om jag inte tycker om mig själv så kan jag inte tycka om andra på ett hälsosamt sätt.

jag är sämre på att vara med någon annan fullt ut. jag vet allt om mig, men det är sjukt få som gör det. jag har skitsvårt att släppa in människor, för jag vill inte förlora mig själv. jag har märkt att när jag släpper in någon fullt ut så förändras jag - bättre eller sämre vet jag inte. så jag avvaktar istället.