jag ser så sjukt mycket fram emot

mitt 555inläggsjubileum så jag vill bara skriva inlägg hela tiden. så är det. detta beror på att jag missade 111jubileumet, samma med 123 (THE PAIN), 222 osv osv. nu ska jag komma ihåg. jaja vi tar väl ett inlägg från listan då.

det här upprör mig

jaha vad upprör mig. jag blir upprörd över mycket. sen går det över. det brukar ta i snitt fem minuter så har jag kommit över saken. något som jag dock inte kommer över så snabbt är om en riktigt nära kompis sviker mig. speciellt två människor har gjort det mot mig. (jag säger inte att jag inte hade en del i detta men från min synvinkel som är den som jag skriver ur så känns det som att det jag eventuellt gjort är en direkt följd av vad den människan gjort mot mig) i första fallet var det så jobbigt. jag grät så mycket. det var i högstadiet. det tog mig ÅR att komma över på riktigt för jag var så sårad. i det andra fallet får framtiden utvisa när jag kommer över det för det har jag ännu inte gjort. det blir jag upprörd över. att jag inte kan komma över det som jag kände var ett svek. hur kan man inte vara rak mot någon utan ljuga och dölja saker? jag kan inte det. speciellt inte dölja hur jag känner - mitt ansikte är som en öppen bok.

jag tycker egentligen inte om att skriva om sånt här i min blogg för när jag läser tillbaka i bloggen vill jag inte höra om det som hände för 4, 5 år sen utan hur jag känner mig nu. och just nu känner jag inte agg mot någon. när jag träffar någon som jag mått mycket dåligt av så kan jag inte dölja det, jag kan inte må bra och låtsas som ingenting för jag är fortfarande sårad och ledsen. det behöver jag bara inte bry mig om vardagligt för vi träffas inte, ganska förståeligt kanske. därför lämnar jag detta nu och skriver inte om det igen förrän den dagen vi träffas om jag då vill skriva.