jag sitter vid mitt skrivbord för en gångs skull. jag köpte ett skrivbord för att man "ska" ha ett som student men vill dementera det faktumet. jag tycker inte om mitt skrivbord. eller ni vet, man kan säga att man älskar sina barn men man behöver inte tycka om dom. så känner jag för mitt barn skrivbordet. det är inte skrivbordets fel. jag tycker bara inte om färgen jag valde, det är alltid lite för högt för att det ska vara skönt att skriva på det och så förknippar jag det med plugg, och så bara draaaaaar det åt sig damm. dessutom är det en koloss som tar för mycket plats. därför ska jag lämna detta skrivbord till nästa hyresgäst frans. han ska få skrivbordet, ett av mina lackbord och min fina fina skrivbordsstol. för jag har ingen plats för stolen längre i nästa lägenhet för jag ska ha ett litet köksbord och två stolar till det. men jag vet att de kommer få ett bra hem här hos frans. de förtjänar bara det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar